måndag, 9 april 2012, 19:42
Hur ska jag lära Bianca ”konversera” via sociala medier?
Jag är en mamma till en dotter på snart 11 år. Jag känner ett stort ansvar att göra henne till en bra människa. Eftersom jag har varit mycket själv med henne så har jag alltid tänkt att om jag dör så kommer hon att klara sig om hon är omtyckt och uppriktigt bryr sig om andra människor. Bra människor kommer att ta hand om henne. Jag vill att hon ska lära sig tänka på att det hon säger påverkar andra människor och att hon ska försöka sätta sig i sin kompis situation när saker och ting händer. Bianca är mycket dataintresserad och ägnar en del tid på Facebook, bloggar, twitter, Stardoll, MovieStarPlanet mm. Och på riktigt så är det väldigt svårt att förklara för Bianca varför vi agerar och pratar med varandra som vi gör i den virtuella världen. Vad menar jag med det?
För att ta ett exempel. För en tid sedan fick jag för mig att jag skulle sätta mig in i ett område som skulle förbättra vår sajt. Bloggar, forum, twitter… ja det finns en uppsjö av ställen att besöka för att lära sig mer kring just detta ämne. Men jag kände mig faktiskt ganska bedrövad över det jag fick se. Hugg och slag, personliga påhopp, fördömande kommentarer och ren pajkastning. Med min okunskap så kände jag att jag hade svårt att förstå vem som verkade ha de bästa råden och mycket av det jag läste hade inte med kunskap att göra utan det var just personliga påhopp och angrepp som hänt tidigare och på ett annat forum vilket gjorde det omöjligt att hänga med. (Dessutom så hade jag inte intresset eller tiden för det)
Nåväl, jag försökte släppa detta men jag återkom till ett antal frågor i mitt huvud om och om igen. Varför är det så få som uppriktigt undrar vad en person menar innan de delar ut sin dom? Hur kan man säga så elaka saker till någon man faktiskt inte verkar känna? Varför säger man saker på sociala forum som väldigt sällan sägs i den fysiska världen? Ja, listan kan göras lång och jag funderade på hur jag ska lära Bianca att använda sociala mediers kraft och använda det konstruktivt.
Idag hittade jag denna föreläsning som gav mig mycket svar på frågor som jag behövde för att förstå bättre:
Sociala medier och framför allt den tillgänglighet vi har till sociala medier genom mobilen förändrar hur vi är som personer menar Sherry. Jag kommer på mig själv att ständigt plocka upp min iPhone när det faktiskt är rent oförskämt att twittra, smsa, maila osv. I den här presentationen berättar Sherry att hon upptäckte att man till och med sms:ade på begravningar. Detta har resulterat i att vi vill vara med på till exempel ett möte men vi använder telefonen till att göra nåt annat så länge som vi tycker det är tråkigt för att sen bli uppmärksamma när det är nåt som vi tycker är intressant. På det här sättet lär vi oss att det inte är nödvändigt att känna till hela sammanhanget och ändå säga vår mening när vi känner för det. Vi uttalar oss alltså många gånger om saker där vi inte har hela bilden.
När Bianca kommer hem till mig och berätta vad en kompis sagt eller gjort mot henne som hon är upprörd över så frågar jag, så klart:”Och vad gjorde du innan hon sa så till dig?” Har vi hela bilden varje gång vi ger någon en lavett på Twitter? Ställer jag mig frågan, ”vad är det som gör att han eller hon säger det här som jag tycker är fel?”
Enligt Sherry så vill vi vara tillgänglig och ansluten hela tiden men vi vill inte att någon ska komma allt för nära så vi kan kontrollera relationen så som vi själva tycker det passar oss. Bianca är jättebra på att planera saker med sina kompisar för det är så enkelt att lämna återbud i ett sms. Jag försöker få henne att ringa och prata om hon vill lämna återbud för då är det väldigt mycket svårare att ta ansvar och ge anledning till att man lämnar återbud. Har jag bara en ”social” relation på mina premisser eller är jag intresserad av vad personen bakom den kommentaren är för nån? Är det för enkelt att klicka ”blocka” eller ”ta bort” om det inte passar oss?
Något jag la märke till i den här pajkastningen jag läste så tilltalade man ofta varandra i tredje person och öppnade inte för en KONVERSATION där man förstod varandra bättre. Det var i princip aldrig en fråga ”Vad menar du? Det låter som du tycker att…”.
För att verkligen förstå någon eller lära känna en annan människa så är inte Twitter, mail sms osv, bra. Det är upplagt för missförstånd, borde vi då inte vara mer toleranta mot varandra? Vara snabba på att ursäkta varandra? Och vill man verkligen veta, varför frågar man inte innan man delar ut sin dom?
Riktig mänsklig relation är många gånger jobbigt. Det blir missförstånd, man gör varandra besviken, det uppstår konflikter, men lär man sig att hantera det så blir relationen bättre och man utvecklas själv som människa. Håller vi på att gå förbi detta stålbad bara för att göra det enklare för oss själva? Städar vi upp alla jobbiga delar i en relation med teknik?
När tekniken gör det så enkelt att uttrycka vad vi känner, vad vi tänker på eller vad vi vill åstadkomma så hinner vi inte alla gånger prova vår tanke som vi gjorde förr när vi fick lov att ringa nån eller åka för att besöka nån. Det innebär att vissa saker som sägs på Twitter är en tanke som inte är helt klart. Den är inte genomtänkt från alla 1000 håll. Tänk att få en dom istället för ”vilken intressant tanke, kan du utveckla den? Själv håller jag inte med för att”… Eller varför inte vilja hjälpa personens tanke bli ännu bättre genom att säga ”har du tänkt på…”
Jag hoppas kunna lära Bianca hur kraftfullt det är att lyssna på andra människor var hon än befinner sig. Och om hon inte håller med så kommer det stärka hennes åsikt och slipa den till att bli ännu bättre. Jag kommer tvinga henne att delta i konversationer även när det är tråkigt för att odla ett uppriktigt intresse för andra människor och varför de säger som de gör. Jag kommer fostra henne till att vara en riktigt prinsessa och inte vara elak i sociala medier för jag avskyr verkligen tonen i vad vissa säger. Hon ska lära sig vad hårda ord kan plantera i en annan människa. Att allt man säger påverkar mottagaren på något sätt. Så jag vill hon ska söka efter tillfällen att var en positiv tillgång till andra. OCH jag vill att hon ska fylla sin tid med konstruktiva saker. Alltså inte lägga tid på destruktiva monologer eller pajkastning.
I och med att jag nu sagt detta här så lovar jag att följa dessa punkter och inte tänka att det får vara för den här gången. Om du läst allt detta så lovar jag även dig att bidra till en bättre värld genom den personen som jag har störst ansvar inför. Bianca.
